Hej.
Jag heter Maria.
Jag är 18 år gammal.
Jag kan räkna ut k- och m-värde och ställa upp det i en ekvation.
Men jag kan inte putsa fönster.
Jag kan knappt laga mat.
Jag tycker att det är lite obehagligt att tvätta.
Om jag vill någon något så smsar jag hellre än att ringa.
För jag har telefonfobi.
I min kropp finns minst hundra olika slags kemikalier.
När jag får barn kommer en mängd av dem att överföras till min nyfödda, rena bebis.
Jag har ätit mat i hela mitt liv.
Men jag har inte odlat en enda potatis under mina 18 levnadsår.
När jag äter kyckling så kommer den från en fabrik där hönsen får halsarna uppskurna och sen får hänga upp och ner i en metallstrut och förblöda.
Tills de dör.
Jag åker buss till skolan varje dag och när jag kommer dit får jag inte lära mig något.
Inte något jag har någon nytta av.
Bara en massa blaha som jag glömmer så fort jag har haft prov på det.
Varför måste vi lära oss så mycket i skolan.
Och så lite utanför skolan?
Det gör mig knäpp.
Jag vill veta andra saker.
Hur man bakarlagarsyrstickarspinnerväverbyggermålarodlarsårskördarlever.
En ganska konstig sak är det här med gym.
Att vi måste träna. Det är så himla konstigt.
När jag blir stor.
Då ska jag bo i ett självförsörjande hushåll.
Och göra allting själv.
Från jord till bord, höhö.
För då får man den där gymträningen gratis har jag hört.
Och ecodriving miljösnällt allt ska bli bra.
Och när jag lyckats ska jag sjunga den här sången i triumf.
jag var hemligt kär i jonathan lejonhjärtna när jag var liten. min prins.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar