Äh.
Jag har passat barn och det finns inget fantastiskt genomtänkt konstnärligt supersmart att säga om det. Mer än att det var hur mysigt som helst.
Så nu orkar jag inte skriva något här.
Egentligen.
Jag orkar bara sitta och sitta på bilderna av sylt i Claras blogg och drömma mig bort. Till Allhelgona. Till jul.
Helt plötsligt har kristna högtider blivit så viktiga för mig. Vet inte riktigt varför. Men det har väl med trygghet att göra. Precis som att jag kan sitta och läsa olika syltrecept och sucka "ååh" och "ooh" av faschination.
Min vän sa att jag skulle bli en bondmora och en bra mamma när jag blir stor.
Icket mig emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar