Tänker

Många av mina vänner är troende. De flesta är kristna, men några har även en annan tro. Jag beundrar dem. Kanske inte lika mycket de som är uppvuxna i en troende familj som de som valt sin tro. Fast på sätt och vis har de väl gjort sitt val allihop. Det här tror jag på. Det här är min sanning. Så här vill jag leva mitt liv. Jag känner i mitt hjärta att det här är vackert, rätt, fulländat, sant, underbart.
Själv har jag ingen särskild tro. Mer än att jag tror på tankens kraft, och på att allting i livet har en mening. Jag firar kristna högtider och lever på andra sätt efter kristna ordningar, men jag är inte aktivt kristen. Kanske mest av trygghet, ambivalens, konflikträdsla och kanske lite, lite lathet.
Tanken på att allting har en mening har gjort det lättare för mig att leva. För några år sen var jag ganska deprimerad och tyckte att jag var värdelös och inte dög någonting till. Men en förebild och vän som jag fick kontakt med för ett tag sen, hon visade mig hur enkelt det kan vara. Inte på något pådyvlande sätt. Inte alls. Men hon sa att såhär tänker jag om livet. Vi ältade. Vände och vred på saker. Hon gav mig perspektiv.
Hon är lustig den där människan. Vacker. Tycker så jävla mycket om henne fastän jag tror att jag nästan växt om henne på vissa plan.
Samtidigt tror jag på tankekraft. På att man förändra allt med vilja. Jag får det knappt att gå ihop själv. Så jag förväntar mig inte att ni ska göra det. Vi kan förändra våra liv i valfri riktning samtidigt som allt är förutbestämt och har en vcker mening.
Jag har funderat mycket på det där. Vad jag tror på. En vän frågade mig. Hon är Jehovas Vittne och vi pratar ganska mycket om viktiga saker tillsammans. Livet, liksom. Jag frågar ständigt ut henne om hennes tro, för jag tycker det är så förbannat intressant. Så frågade hon mig. Vad tror du på då?
Det är en sak som har slagit mig. Så länge något finns i våra tankar, så existerar det. Till exempel: det kommer aldrig att bli fred på jorden förrän begreppet "krig" har försvunnit ur alla människors medvetande. Och den dagen det gör det, så kommer det heller inte att finans något som heter fred, eftersom det inte finns något annat tillstånd än just fred. Visst är det snurrigt? Och ganska fint, tycker jag. Ondska och godhet är beroende av varandra. Men en sak: Det onda KAN inte existera om inte det goda finns. Det goda kan vara självt. Men inte det svarta, det dåliga. Det är som en svampsjukdom som klibbar fast på vackra träd. Finns inte träden, finns heller inte sjukdomen.

Någon sa på radion igår att varje gång du förändrar någon hos dig själv, så förändrar du hela världen.
Underbart, och lite läskigt.

God natt!