Jag kanske lägger ut en bild på henne i slutet av detta inlägg istället. Om jag orkar googla'na.
Åh vad jag alltid grät åt den boken när jag var liten (som med allt annat är boken överlägsen serien) När Steffi var i affären med Putte och sommargästbarnen sparkade Putte och kallade Steffi för jävla judeunge. Då grät jag som ett barn. Och när Steffis och Nellis mamma dog. Grät jag nästan ännu mer.
Jag gråter alltid åt sånt där. När jag blir så arg och frusterad över att jag inte kan göra nånting.
Fast det låter också väldigt pretentiöst. Fy då.
Biggest lie ever: "Ingenting kommer att förändras mellan oss." Det gör det alltid. Allting förändras alltid mellan alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar