Balsam för min själ

Jazz är balsam för själen och plåster för hjärtat och så är det bara.
Idag har regnet vräkt ner, och jag var nästan påväg att klaga lite. Men icke.
Jag förstår inte vad det är för känslofördämning som brister i mig när jag nu börjat ett nytt skolår. Som att jag samlat på mig en massa känslor under sommaren som bubblar över när jag ser mina klassvänner igen. Inte klassfiender. Längre. Så underbart.
Ja. Jag ska vara klippan i stormen som står när alla andra faller. I mitt huvud är jag det.
Om jag bara inte frös så mycket.

Jag lägger ut en väldigt ärlig bild och hoppas att den är en liten del av något.
Nytt.