Nu har jag varit sjuk sedan i fredags kväll, vilket har inneburit jämmer, ve och elände i fyra dagars tid. Men det jag lagt märke till är hur fantastiskt fort jag går från vanlig människa till eremit. På bara någon dag har jag börjat prata för mig själv och hitta på små mer eller mindre märkliga projekt. Jag börjar leva för repriserna av Familjen Annorlunda och jag får för mig att helt plötsligt sortera min mail-inkorg. What's up with that? Jag blir helt asocial och skulle inte komma på tanken att söka lite sällskap utifrån (annat än kattan) och är vansinningt irriterad på min stackars, oskyldiga mor.
Det är nästan skrämmande hur fort min personlighet har förändrats. Men imorgon måste jag pallra mig till skolan hur jag än mår. Vi skriver nationellt prov i MaA, och min mattelärare ringde personligen hem till mig och frågade bekymrat om jag är sjuk. "Jaa", pep jag med min ynkligaste röst och önskade att jag var fem år igen.
Jag har dessutom antagligen drivor med gosiga arbeten och läxor som jag missat under tiden jag varit borta. Kul jul. Min tröst är sommarlovet som hägrar borta i horisonten.
Ni får ha det så fint så ses vi när vi krockas.
Saft och bullar!
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar