I dag är det ett och ett halvt år sedan. Jag ska tända ljus ikväll, i mörkret bland alla andra ljus och jag älskar den här dagen mest av alla dagar på året nästan, för att det är så vackert och för att jag känner mig så nära himlen och marken och Jorden och Universum och de som lever och de som inte lever. De som ännu inte är födda och de som är döda för länge sen. De som slocknat som vackra ljus. Såna fina handstöpta.
Man kan titta ut i rymden och titta på sina ofödda barn och på sina döda förfäder, och det är bara kärlek.
Allting är bara kärlek.
Eller avsaknad av kärlek.
Men.
I alla fall.
Kärlek.
Jag älskar dig. Men det vet du ju.
Det är märkligt att man kan känna sig närmare någon när den är död än då den lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar