torsdag 18 november 2010

Jag går bredvid men halkar efter

Jag undrar hur mycket energi det finns i en människa. Hur långt man kan gå innan det tar slut? Hur långt jag kan gå?
Jag försöker tänka men när jag gör det tänker jag bara på klännningar, sånger och pojkar. Jag vill skrika lite i frustration.
Mitt inre pallar fan inte hur mycket som helst.
Men hur mycket?
Jag önskar att jag hade en knapp som jag kunde trycka på som gjorde att tiden stannar. Tills jag säger till att det är okej.
Framförallt så önskar jag att jag slapp kämpa för allt hela tiden.
Men så bra kommer det aldrig att bli.
Jag.

Åh, jävla Melissa Horn. Måste sluta citera för det är som att bajsa mig själv i ansiktet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar