Jag tänker på tiden.
På att de där stora sexorna som vi lekisbarn var livrädda för, de var bara tolv.
Men nu är de 23 och vissa av dem har säkert redan egna barn.
Jag tänker på att jag kände mig så stor när jag började mellanstadiet. Tio år. Tio små år.
På våra fadderbarn, som var tre år yngre än oss. På att de är fjorton nu och plattar håret och har en massa mascara smetat i ansiktet. De som lekte häst med hopprep sist jag såg dem. Lekte Jaga i Ringen. Det var roliga lekar.
Jag kan tänka att saker hände nyss. Och så var det fyra år sen. Fast det bara känns som några månader.
Alla jag känner som är äldre än mig, de säger att tiden går fortare ju äldre man blir. Tiden går obehagligt fort nu, så jag misstänker att jag kommer att få skaffa ett helt lager med åksjuketabletter om jag ska palla med i fortsättningen.
Men det jag mest tänker på, är att det här är sådant som man ska tänka på när man är 57, inte 17. Jag driver på mitt eget hamsterhjul som en idiot.
Nu ska jag gå och leta reda på bromsen.
Kyss och goder afton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar