Jag blir själv med ens en döendes like

Plötsligt framstår han som en gudars like –

just som han ska sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och han hör dig viska
ömt och förälskat


brista ut i skratt – men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
genast förlorad,


tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur
öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind – jag blir själv med ens en
döendes like.
Sapfo, 600 f.Kr.