tisdag 21 september 2010

I must admit the sleepless nights I've had

Jag håller huvudet högt i alla lägen. Försöker så gott jag kan.
En sak jag inte förstår: vem har fått mig att tycka att jag är ful, äcklig? Vem?
Hela min kropp värker och gör ont. Jag går som en pensionerad anka och gnäller för mig själv. Gnäll, gnäll.
Jag orkar liksom inte riktigt engagera mig. Ibland blir jag genomskinlig. Trött. Grå. Allvarlig. Sammanbiten. Osynlig. Försöker hålla ihop det sista. Så att jag inte faller ihop i en stor hög.
Det är så jävla pinsamt tycker jag nämligen.
Men jag gör ju mitt bästa! Skriker jag men alla har varit på hörcentralen och skaffat såna där gjutna öronproppar som stänger ut nästan allt ljud.
Så de hör mig inte.
Asch då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar