onsdag 16 juni 2010

You were always on my mind


När jag var liten, mellan jag var 8 tills dess att jag fyllde kanske 12, fanns det en man som betydde allt för mig. Han var min stora förebild och idol, och den som fick mig att finna styrka även då livet för det mesta var bajs i analen. Hans musik, texter och ord var det som höll mig flytande, och jag satt ofta i en egen liten fantasivärld där han var min vän och där allt var bra.
Då jag tyckte att omvärlden missförstod mig och jag trodde att alla hatade mig och jag hatade tillbaka, då diktade jag upp små historier i huvudet om att han sa till mig att allt var bra.
Bilden i detta inlägg är från den vackraste dagen i mitt liv. Han visste inte vem jag var, men jag tror att han förstod ändå. Han kom fram till mig. Satte sig på huk. Log från hjärtat och la handen på min axel. Och vi sjöng att solen kanske bara skiner idag. Oj vad den sken!

Jag kom att tänka på denna man idag, och googlade honom. Hittade hans blogg, och blev alldeles varm i hjärtat. Så många minnen, och framför allt, så jävla mycket tacksamhet.

Jag samlar ihop mina kjolar och gör min vackraste hovnigning för dig, Magnus. Böjer mitt huvud i vördnad. Tack för att du fick mig att vilja leva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar