Idag är första dagen i frihet. Frihet och ledighet. Inga krav, inga måsten. De där tidiga morgnarna då frosten fortfarande hängde i nysminkade ögonfransar är ett minne blott.
I alla fall tills i augusti.
Men jag är inte så jublande själaglad som jag varit tidigare år. Allting är så bitterljuvt.
Aldrig har jag haft så många fantastiska, underbara vänner som detta år. Jag har blivit accepterad och omtyckt. En sån som får vara med. Kom och lek med oss!
Och frågan jag ställt mig några gånger bara denna morgon är; vad ska jag nu göra i tio veckor?
Inte så att jag kommer att längta efter milslånga analyser av teaterföreställningar eller ackusativ- och dativobjekt.
Men jag kommer att längta efter, ja, ni vet... Er, liksom. Skocken, klisterklumpen, esteterna, flocken, vännerna, tillhörigheten.
Oj, oj, oj då, vad man kan bli dramatisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar