Jag är bortbjuden på midsommar. Tänka sig va! Men helt plötsligt är det det sista jag vill. Fixa till sig, sminka upp sig, vara glad. Jag vill försvinna under nånstans. Vara gömd och inte synas alls på länge, länge, länge. Fira midsommar i lugn och ro. Med familjen. Som vanligt. Som varenda jävla år. Jag vill det. Jag trivs ju så. Jag tycker ju inte om att festa. Tror jag. Jag minns inte riktigt. Vem är jag nu igen? Hur mår jag, vad tycker jag, vad känner jag? Just nu känner jag mig som en väldigt, väldigt liten person som vill sitta i sin säng framför teven, äta kakor och dricka mjölk. För alltid ungefär. Sen kanske jag vill gå på loppis och efter det fika. Ungefär så.
Men jag kanske hinner ändra mig igen. Annars bangar jag väl. som vanligt. Vi får se. Kan ingen tycka åt mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar