Skattjakt

Jag har så konstiga intressen. Jag blir lycklig av att städa min garderob. Lycklig och nostalgisk. Dessutom älskar jag barnprogram och barnböcker och jazz och konstiga fulfina saker. Min finaste sak förutom pianot jag fick av Robert (har jag berättat det? snälla säg nej. det skulle få mig att framstå som så mycket mer ödmjuk) är en ganska skamfilad gammal golvlampa från Stadsmissionen. Med träfot och brunblommig skärm och fransar. Inte fan är den vacker men jag älskar den.
Åter till min garderob. I den förvaras allsköns skit från hela mitt liv och jag älskar att städa i den. Letar man tillräckligt långt in hitttar man skatter. Jag ska visa några stycken längst ner i inlägget för jag har inte fattat hur man lägger in bilder på ett vettigt sätt än.
Jag älskar det för det är som att gå på loppis hemma hos sig själv. Och man blir så glad på sig själv för att man har så många fina saker som man har glömt bort att man har. Jag blir nästan hög på små åsnor i tenn med tillhörande mässingsvagn och lila glasigelkottar som blir blåa av värme och snäckor som man hör havet i.
Förövrigt har jag fått en svårdefinierad kyrklängt. Jag är inte så värst religös av mig men plötsligt vill jag bara dit. Jag tror att jag minns det från min barndom. När man fick sitta i en ganska obekväm kyrkbänk på de gröna dynorna med lite stickigt tyg och lyssna till ord man itne riktigt förstod och de eldade på så dant så att det blev sådär skönt torrt-varmt och man höll på att somna för det var så mysigt. Tända ljus, takmålningar och guld överallt. Minnen med. Från när vi sjöng med kören. Julavslutningar. Sommaravslutningar. När jag läste julevangeliet i predikstolen och det kändes som att jag svävade på ett litet lindblomsgrönt moln ovanför alla kompisar och föräldrar. Den känslan är svår att nå nu. Utsikten från längst upp i tornet. Ja. Jag tycker om den där kyrkan. Och det var tryggt. För prästen stod alltid längst fram och talade om att Gud såg oss och älskade oss allihop och det kändes så himla bra.

Ja, jag vet inte. Längtar lite dit gör jag allt.
Nåväl. (40-talet ringde och ville ha sitt språk tillbaka.) Nu ska jag visa er bilderna jag lovade, och sen ska jag sova bort min huvudvärk. Imorgon börjar inte skolan förrän 13.40 och det är inte helt otrevligt vill jag säga.

En sparbössa. Jag orkar inte ens beskriva hur fantastisk den är för det ser ni ju själva. Och så Madicken och Junibackens Pims. Fint som kattskit i vällingen.
På den andra bilden syns en trolltavla som jag också hittade på sagda hemloppis. Plus en kopp som jag fått av två av mina bästa vänner, och en ljushållare som är trevlig. En lampa skymtar till höger. Jag älskar att missmatcha guld- och silverfärgat.

Förlåt att jag ger er en roman. Jag tänker inte ens kommentera bildernas kvalité.
Kyss.