Den här dagen är en dag som alla andra. Fast ändå inte.
Att gråta är på någt sätt väldigt förlösande även om jag inte riktigt vill förstå det.
Ibland undrar jag. Varför inte allt bara kan vara frid och fröjd.
Mitt arma lilla hjärta blir trasat i kanterna.
Det är som en barometer. Som fylls på och fylls på. Hur högt?
Min ängel. Mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar