Och jag tänker på en mamma jag såg på bussen en gång när jag skulle någonstans.
Hon var inte många år äldre än mig och hade två små barn som sjöng och var glada. De skulle till lasarettet och hämta sån där desinfeceringssprit för hennes lilla pojke skulle opereras dagen därpå.
Och hon var inte ens lite blek om nosen. Hon var bara varm och trygg och lugn och glad och helt jävla underbar. Jag satt på sätet bakom och hörde henne prata med sina barn. Förklara och berätta. Och jag fick en tår i ögonvrån. Sån vill jag också bli när jag blir mamma.
Och så blir jag så ledsen över att jag aldrig sa något. Hej! Jag måste bara få säga att du verkar vara en helt fantastisk mamma, och vilka fina barn du har!
Varför sa jag inte det för?
Ps. Gå med i gruppen. Gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar