Oh, samtliga Sveriges estetelever, slut er samman och res er upp mot det hat som ideligen vänds mot er! Tillsammans ska vi... Fast vänta nu.Jag går andra året på min ES-MUutbildning, men redan första veckorna i ettan fattade jag hur illa ansedda vi egentligen är. Folk från andra gymnasieprogram är helt övertygade om att vi har blått hår och mantel, att alla ligger med alla och röker på hela dagarna.
Ja, jo. Precis. Så är det ju.
Och jo - jag trodde faktiskt väldigt länge att alla samhällare hade Canada Goose-jackor, sönderblekt håroch rökte bakom gympasalen.
För är det inte lite så det är, att det vi inte vet någonting om, det är läskigt, och istället för att visa osäkerhet så vänder man sig emot det obehagliga. Så är det.
Självklart kan är det väl så att människor med vissa personlighetsdrag söker sig till vissa utbildningar, men jag tror nog ändå att ni förstår min poäng.
Och inte bara mellan olika gymnasieprogram råder väl den här främlingsfientligheten, utan mot alla, allaallaallaallaallaallaallaallaalla grupper i samhället. Vi tror att vi vet precis allting om alla andra.
Och vi vänder oss emot alla andra.
Vad är det här för sjukt jävla beteende vi håller på med?
Varför vill vi att alla ska vara som vi själva?
Varför tycker vi inte att det är bättre om det finns någon av varje sort, att alla är lite unika. Färgglada.
Jag märker själv att jag fladdrar iväg från ämnet nu, men det jag vill säga är, kort sagt:
Istället för att förakta de som inte passar in i din mall, förakta mallen.
En sådan där osnuten estetelev med blått hår och mantel you know.
